Min coach Gissur

Oron över att inte fixa nästa del i klassikern är väl säkert ingen unik känsla för mig. Inte desto mindre är det sånt jag går och tänker på, särskilt nu när knäet har krånglat en del. Igår jobbade jag morgon och efter att ha invigt vår nya kökssoffa efter jobbet så gav jag mig av på ett cykelpass i det oerhört vackra vårvädret. Det gick finfint, ingen smärta varken under eller efter cyklingen. 23.51 km/h snittade jag och det får väl anses som godkänt för min del.

Oron fanns dock kvar under dagen att jag trots detta inte skulle hinna träna nog mycket, inte hinna få nog många långpass på sadeln, inte hinna hinna hinna... Och 3, 5 mil är ju inte mycket jämfört med de 30 som väntar. Men då kom min vän Gissur med det glada beskedet:

"Det tempo du orkar hålla i två timmar, det orkar du hålla Vättern runt"

Det ska tydligen vara så enligt experterna. Gott! Då finns det alltså hopp för min klassiker fortfarande.