Två klara, två kvar

Vätternrundan, denna mina mardrömmars utmaning är avklarad. 300 kilometer tog 11 timmar och 30 minuter att avverka på cykel. Start i Motala 03.35 och målgång på samma plats 16.05.

Känns oerhört skönt. Ja, förutom i delar av min kropp då förståss. Knäna värker ganska så mycket, ryggen har först nu på söndagkväll börjat mjukna upp lite och ett ledband i foten gör att jag haltar lite lätt fortfarande. Ollonet var avdomnat ett dygn efter målgång men är nu tack och lov återställt.

Åkte med 15 andra förhoppningsfulla som påbörjat en klassiker men inte fått plats i "riktiga" Vätternrundan. Två ledare, Mats och Anders tog hand om oss på ett mycket bra sätt. De gick igenom några enkla regler, handtecken och saker att tänka på och sen bar det iväg.

Om jag ska summera loppet så gick det väldigt lätt ner till Jönköping, väldigt tungt upp till Fagerhult, lätt vidare norrut mot Hjo, hyfsat lätt men tristare åkning (raksträckor...) på väg mot Karlslund, Boviken och sedan extremt jobbigt när det bar av söderut igen via Hammarsundet och vidare in i Motala. Det var svinigt kallt, cirka 3 grader vid starten och väldigt varmt vid målgång.

Tiden, 11 timmar 30 minuter är fantastisk för min del. Det beror på att vi åkte i klunga. En klunga som Mats och Anders styrde och ställde i för att göra det allra bästa för hela gruppen. De som kände sig starka fick dra mer än dom som inte hade poffa kvar i benen.

Vi hade två incidenter. En pedal som lossnade i trakterna av Boviken om jag inte minns fel, och en avåkning/krasch strax norr om Motala. Otäckt, men det gick bra.

Vi snittade cirka 30 kilometer i timmen under hela loppet. Räknar man sträcka och tid så blir snittet kring 26 km/h men då är ju depåstoppen inräknade. Vi tog 8 depåstopp av 9 möjliga (struntade i sista depån i Medevi) då alla i gruppen kände att det skulle funka att skippa sista stoppet. Depåstoppen tog väl sammanlagt kanske en timme och kraschen cirka en kvart. Men all tid på banan räknas ju. Men snitthastigheten på cykeln blev iallafall kring 30 km/h. Fast på egen hand så skulle ju såklart en sån här tid inte finnas på kartan för min del.

Foto: Andreas Lindström.

Var nästan gråtfärdig efter målgången. Både av smärta i framförallt rygg och knän, men även av lycka. Kunde inte heller få i mig mat ( vilket ju aldrig någonsin har varit ett problem för mig) utan kunde bara dricka lite vatten och en halv öl som jag fick en vänlig själ. Ett massivt tack till Jenni som peppat mig och trott på mig. Dessutom ska Andreas ha stort tack som ställde upp och körde till och från Motala.

ps. jag har lagt ut lite krokar för att få data från åkare i gruppen som hade cykeldator, så alla tider och hastigheter kan komma att ändras. Det kommer inte att handla om några större förändringar isådana fall. ds