Black Diamond

Jag vet inte om det var nån slags undermedveten handling förra gången jag skulle springa 15 kilometersslingan, med så sen start att jag var tvungen att förkorta turen i mörkret. Men nu är den iallafall avverkad. Det gick bra, sprang hela vägen utan att behöva gå ens i sista mördarbacken. Jo förresten, jag stannade i kanske 2 minuter och bytte några ord med grannen Andreas som var ute med deras malamute Zeke.

Löpningen kändes bra, stumnade lite i höger lår efter ungefär 5 kilometer men det släppte. Sen kände jag lite i ljumsken på slutet, men inget seriöst. Kändes nästan mest i armar och axlar, vilket ju inte är så bra. Måste komma igång med överkroppsträningen också!

Nu vet jag också en annan sak som har med skidåkning att göra. När jag i vintras skejtade milspåret, åkte förbi en strejkande spårmaskin och åkte vidare i 1 decimeter nysnö så var det inte enda anledningen att det gick tungt. Det berodde även på att det var 15-kilometersspåret jag åkte. Kände igen mig redan förra löpturen och nu är jag säker. Måste varit färgblind eller nåt då.