Great Expectations

Med en dryg vecka kvar till loppet så börjar det nu pirra i magen på allvar.

Tre mil. Terräng. Backigt.

Liksom inför de andra klassikerbitarna så känner jag nu en viss tvekan inför hur det ska gå. Visserligen så har det ju gått bra hittills, ibland till och med över förväntat som med Vätternrundan, men ändå. Det är tre mil terräng som ska avverkas, gärna på en hyfsad tid också. Jag tror och hoppas att jag kan klara mig runt 3.45 - 3.50.

Träningen har gått bra, inga skador eller längre uppehåll. Däremot känner jag att jag borde ha startat med löpningen tidigare. Dessutom är jag ganska tung, trots ganska mycket träning. 92-93 kilo är ju inte direkt en kenyansk löpardröm men man tager vad man haver. Det är i alla fall så att en del vikt har omfördelats från fett till muskler, framförallt på benen. Vi får se vad simningen senare i höst kan göra för att slimma mig mera.

Har dessvärre känt av ett smärtande knä under mina senaste pass. Den kommer när jag stannat och pustat och ska börja springa igen. Känns som någon kör in en nål på yttersidan av knäet, smärtan håller i sig ett tiotal meter innan den släpper. Löparknä kallas det väl. Det kanske betyder att jag är en löpare nu?

Ska förresten ut på ett pass nu på lunchen, siktar på antingen intervaller eller ett tempopass. Från och med lördag så är jag klar med träningen. Fick ett gott råd av Håkan som sprang Östersunds marathon i somras att vila sista veckan innan loppet. Blir ett sista pass på fredag eller lördag med andra ord.

Ser fram emot middag i Gnesta efter loppet, oavsett hur det går. I mål kommer jag att ta mig om jag så ska krypa.